Ingmar Bergman och Nelson Mandela var födda med endast fyra
dagars mellanrum, den 14 respektive den 18 juli 1918. De utgör lysande exempel
på vad jag benämner som transpersonella personligheter, d v s att de genom sina
livsöden kommit att spela en väsentligt större roll för sin omvärld än bara för
sig själva. Eftersom Merkurius och Venus alltid cirklar i Solens närhet är
detta en synnerligen ovanlig planetsvit.
Här
lyser... Solen – den mest personligt associerade himlakroppen – in i det mest
kollektiva, transpersonella utrymmet mellan Pluto och Neptunus. Inom detta
spelrum rör sig människans alla vidskepelser och vanföreställningar (Neptunus)
om vår existentiella problematik och i synnerhet då om döden (Pluto). För att
göra detta väldigt tydligt så föreställer vi oss Ingmar Bergmans Sol, hans
medvetandeljus, likt en lampa i en filmprojektor. Genom strängt taget hela hans
filmproduktion löper temat kring döden och våra mänskliga tvångsföreställningar
som en röd tråd. Genom sitt medvetande belyser han den allmänmänskliga
problematik som är så oåtkomlig för de flesta av oss. Nelson Mandela blev ett
levande ljus i mörkret åt en hel nations hopplösa kamp mot apartheidlagarnas
tyranni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar