Himlaord

Konjunktionen mellan Saturnus och Pluto

En konjunktion mellan två himlakroppar kan liknas vid ett kosmiskt befruktningsögonblick. När det gäller de yttre planeterna i vårt solsystem innebär detta också startögonblicket för en ny tidsera – inledningen av ett nytt kapitel i historieskrivningen.

Mot bakgrund av den astrologiska symboliken för dessa planeter kan vi läsa in att den gamla världen (Saturnus), med dess rigida regelsystem, nu är på väg att passera bäst-före-datum. Jag ser för mitt inre hur den gamla världens kulisser oåterkalleligen spricker upp i sömmarna och kollapsar in i sin egen orimlighet. Jag ser bilden av en världslig plattform i sönderfall, styrd av fruktan, och hoptvingad genom korrupta politiska maktstrukturer, stelbent byråkrati och snäva gränsdragningar, som nu närmar sig sin ödestimma. Jag föreställer mig hur samhällspelarna, det skelett som bär upp hela detta gigantiska fuskbygge, var osynligt sammanfogat i djupet av Jordens inre av en enda bärande, Plutonisk grundbult. När denna grundbult nu dras ur så faller korthuset samman, eller rättare sagt de delar som inte längre tjänar något framtida syfte. Evolutionens egen städpatrull under ledning av Pluto gör bara sitt jobb. Den yttre fasad som inte längre håller måttet, eller som redan fullgjort sitt syfte, brister inifrån, likt en knopp om våren som tvingas kapitulera för den inre sprängkraft som pockar på förvandling.

En konjunktion av det här slaget frilägger samtidigt, och av nödvändighet, det rena ännu icke besudlade kärnämnet av de symbolvärden som hör ihop med dessa himlakroppar. Här vill jag referera till min artikelserie om de astrologiska arketyperna där jag redogör för vad jag betraktar som den okränkbara, tidlösa kärnan i himlakropparnas symbolik. När det gäller Saturnus så pekar jag på skillnaden mellan naturlagarna och de konstgjorda regler vi människor skapat. Saturnus har lagar, men inga regler. När vi människor kränker naturlagarna så tvingas vi kompensera detta med låsta, stelbenta regler. Det visar sig också att de mest lyckade och hållbara konstruktionerna människan åstadkommit allt som oftast är kopior av naturlagarna, eller att de åtminstone hämtat inspiration därifrån. Ett annat intressant exempel på detta finner vi i Feng Shui, som är den kinesiska lära om hur infrastrukturen i vår omgivande miljö påverkar allt levande och hur vi genom ändringar i vår fysiska miljö kan utnyttja denna kunskap till vår fördel.

Beträffande symboliken för Pluto pekar jag på hur vi människor genom vår självbevarelsedrift och vår undermedvetna fruktan för döden, samtidigt även bakbinder livet. Nyckeln till Pluto handlar om villkorslös kapitulation inför livets inneboende kärnprocesser. Vad vi nu har att vänta oss, åtminstone på lite längre sikt, är en djupgående rekonstruktion av den befintliga verklighetsstruktur som nu står inför sitt sönderfall och födelsen av en ny, och förhoppningsvis mer verklighetsbaserad version av verkligheten, där naturlagarna får en väsentligt större genomslagskraft.

En konjunktion av den här digniteten innebär också ett skifte i balansförhållandet mellan de himlakroppar som byter plats med varandra. Ni som redan är lite bekanta med mina ”planetsviter” förstår säkert att jag syftar på den turordning som planeterna intar i följ efter varandra i horoskopcirkeln, oavsett vinkelavståndet. Här gör jag som bekant även skillnad mellan rörelseriktningen. Att följa planeternas naturliga rörelseriktning, d v s motsols i horoskopcirkeln, innebär att följa det naturliga flödet. Det innebär också att ständigt födas på nytt – inifrån och ut. Om vi däremot rör oss mot planeternas naturliga rörelseriktning, d v s medsols genom horoskopcirkeln, trasslar vi istället in oss i vår bakgrundshistoria utifrån de trygghetsmönster och den sociala anpassningen till vår omvärld som kommit att prägla vår personliga identitet – utifrån och in. Planetsviterna beskriver en mycket komplex och mångbottnad tolkningsteknik som jag kommer att redogöra för i en kommande artikelserie.

För att återknyta till vad skiftet mellan Saturnus och Pluto kan tänkas innebära behöver vi tänka cykliskt. Förra gången dessa planeter mötte varandra var i början av november 1982. Under de 38 år som passerat sedan dess har mycket av den prägling som satt sina spår i historien hunnit stelna i sin form. För Saturnus del handlar det om uttjänta regelsystem som alltmer kommit att innebära ett hinder för den fortsatta utvecklingen. För Plutos del handlar det om låsta maktstrukturer som blivit till ett ogenomträngligt hinder för världens styrmekanismer att utveckla ett nytt och sundare körschema. Konjunktionen kommer att innebära en nollställning - ut med det gamla och in med det nya! Den kärnfriska, livsbejakande sprängkraft som under lång tid legat förseglad inuti den föråldrade formen kommer nu att ges möjlighet att bryta igenom med full kraft. På lite längre sikt kan vi således räkna med att få bevittna konkreta resultat av vad som händer när den kärnfriska Plutoniska urkraften får diktera villkoren för vad den lika pånyfödda och kärnfriska Saturnus får i uppgift att utkristallisera. Det handlar således både om ett maktskifte och ett generationsskifte.

Som säkert redan framgått av mitt inlägg har jag valt att ignorera alla olycksbådande framtidsförutsägelser och domedagsprofetior som på senare tid figurerat kring den här konjunktionen. Tvärtom skulle jag hellre överdriva åt andra hållet och påstå att detta kan vara precis den frälsning världen så väl behöver. Om mänsklighetens skenande utveckling bort från ett hållbart samspel med naturkrafterna bara fick fortgå helt ostört så kan vi nog vara rätt säkra på att det går åt pipsvängen med vårt kära Jordklot.

OBS! Under Heldagskursen  nu på lördag, den 11 januari, kommer jag att ta upp en del intressanta transiter som är på tapeten under detta år. Men som framgår av annonsen kommer jag att lägga det mesta fokuset på deltagarnas personliga ödesagenda. För dig som känner dig nyfiken på detta finns det fortfarande några lediga platser kvar. Priset är 500 kr och du anmäler dig till kursen på min beställningssida