Konjunktionen mellan Saturnus och Pluto
En konjunktion mellan två himlakroppar kan liknas vid ett
kosmiskt befruktningsögonblick. När det gäller de yttre planeterna i vårt
solsystem innebär detta också startögonblicket för en ny tidsera – inledningen
av ett nytt kapitel i historieskrivningen.
Mot bakgrund av den astrologiska symboliken för dessa
planeter kan vi läsa in att den gamla världen (Saturnus), med dess rigida
regelsystem, nu är på väg att passera bäst-före-datum. Jag ser för mitt inre
hur den gamla världens kulisser oåterkalleligen spricker upp i sömmarna och
kollapsar in i sin egen orimlighet. Jag ser bilden av en världslig plattform i
sönderfall, styrd av fruktan, och hoptvingad genom korrupta politiska
maktstrukturer, stelbent byråkrati och snäva gränsdragningar, som nu närmar sig
sin ödestimma. Jag föreställer mig hur samhällspelarna, det skelett som bär upp
hela detta gigantiska fuskbygge, var osynligt sammanfogat i djupet av Jordens
inre av en enda bärande, Plutonisk grundbult. När denna grundbult nu dras ur så
faller korthuset samman, eller rättare sagt de delar som inte längre tjänar
något framtida syfte. Evolutionens egen städpatrull under ledning av Pluto gör
bara sitt jobb. Den yttre fasad som inte längre håller måttet, eller som redan
fullgjort sitt syfte, brister inifrån, likt en knopp om våren som tvingas
kapitulera för den inre sprängkraft som pockar på förvandling.
En konjunktion av det här slaget frilägger samtidigt, och av
nödvändighet, det rena ännu icke besudlade kärnämnet av de symbolvärden som hör
ihop med dessa himlakroppar. Här vill jag referera till min artikelserie om de astrologiska arketyperna där jag
redogör för vad jag betraktar som den okränkbara, tidlösa kärnan i
himlakropparnas symbolik. När det gäller Saturnus så pekar jag på skillnaden
mellan naturlagarna och de konstgjorda regler vi människor skapat. Saturnus har
lagar, men inga regler. När vi människor kränker naturlagarna så tvingas vi
kompensera detta med låsta, stelbenta regler. Det visar sig också att de mest
lyckade och hållbara konstruktionerna människan åstadkommit allt som oftast är
kopior av naturlagarna, eller att de åtminstone hämtat inspiration därifrån. Ett annat intressant exempel på detta finner
vi i Feng Shui, som är den kinesiska lära om hur
infrastrukturen i vår omgivande miljö påverkar allt levande och hur vi genom
ändringar i vår fysiska miljö kan utnyttja denna kunskap till vår fördel.
Beträffande symboliken för Pluto pekar jag på hur vi
människor genom vår självbevarelsedrift och vår undermedvetna fruktan för
döden, samtidigt även bakbinder livet. Nyckeln till Pluto handlar om
villkorslös kapitulation inför livets inneboende kärnprocesser. Vad vi nu har
att vänta oss, åtminstone på lite längre sikt, är en djupgående rekonstruktion
av den befintliga verklighetsstruktur som nu står inför sitt sönderfall och
födelsen av en ny, och förhoppningsvis mer verklighetsbaserad version av
verkligheten, där naturlagarna får en väsentligt större genomslagskraft.
En konjunktion av den här digniteten innebär också ett
skifte i balansförhållandet mellan de himlakroppar som byter plats med
varandra. Ni som redan är lite bekanta med mina ”planetsviter” förstår säkert
att jag syftar på den turordning som planeterna intar i följ efter varandra i
horoskopcirkeln, oavsett vinkelavståndet. Här gör jag som bekant även skillnad
mellan rörelseriktningen. Att följa planeternas naturliga rörelseriktning, d v
s motsols i horoskopcirkeln, innebär att följa det naturliga flödet. Det
innebär också att ständigt födas på nytt – inifrån och ut. Om vi däremot rör
oss mot planeternas naturliga rörelseriktning, d v s medsols genom
horoskopcirkeln, trasslar vi istället in oss i vår bakgrundshistoria utifrån de
trygghetsmönster och den sociala anpassningen till vår omvärld som kommit att
prägla vår personliga identitet – utifrån och in. Planetsviterna beskriver en
mycket komplex och mångbottnad tolkningsteknik som jag kommer att redogöra för
i en kommande artikelserie.
För att återknyta till vad skiftet mellan Saturnus och Pluto
kan tänkas innebära behöver vi tänka cykliskt. Förra gången dessa planeter
mötte varandra var i början av november 1982. Under de 38 år som passerat sedan
dess har mycket av den prägling som satt sina spår i historien hunnit stelna i
sin form. För Saturnus del handlar det om uttjänta regelsystem som alltmer
kommit att innebära ett hinder för den fortsatta utvecklingen. För Plutos del
handlar det om låsta maktstrukturer som blivit till ett ogenomträngligt hinder
för världens styrmekanismer att utveckla ett nytt och sundare körschema.
Konjunktionen kommer att innebära en nollställning - ut med det gamla och in
med det nya! Den kärnfriska, livsbejakande sprängkraft som under lång tid legat
förseglad inuti den föråldrade formen kommer nu att ges möjlighet att bryta
igenom med full kraft. På lite längre sikt kan vi således räkna med att få
bevittna konkreta resultat av vad som händer när den kärnfriska Plutoniska
urkraften får diktera villkoren för vad den lika pånyfödda och kärnfriska
Saturnus får i uppgift att utkristallisera. Det handlar således både om ett
maktskifte och ett generationsskifte.
Som säkert redan framgått av mitt inlägg har jag valt att
ignorera alla olycksbådande framtidsförutsägelser och domedagsprofetior som på
senare tid figurerat kring den här konjunktionen. Tvärtom skulle jag hellre
överdriva åt andra hållet och påstå att detta kan vara precis den frälsning
världen så väl behöver. Om mänsklighetens skenande utveckling bort från ett hållbart
samspel med naturkrafterna bara fick fortgå helt ostört så kan vi nog vara rätt
säkra på att det går åt pipsvängen med vårt kära Jordklot.
OBS! Under Heldagskursen nu på lördag, den 11 januari, kommer jag att
ta upp en del intressanta transiter som är på tapeten under detta år. Men som
framgår av annonsen kommer jag att lägga det mesta fokuset på deltagarnas
personliga ödesagenda. För dig som känner dig nyfiken på detta finns det fortfarande
några lediga platser kvar. Priset är 500 kr och du anmäler dig till kursen på
min beställningssida